MilA

"Det var en solig och kall höstdag som Holmlund tog med sig Mila upp på kläppen och sköt henne. Det var samma dag som Johansson sagt att han sett rået, men vem trodde på Johansson längre?

Under vintern hade Johansson jagat råttorna ur tvättstugan med hagelgevär och när våren kom borrade han upp ett stort hål i ladugårdsväggen där en centraldammsugare skulle sättas in. 
Gren hade skakat på huvudet.
- Det där skrotupplaget, hade han sagt.

De stod vid garageporten på Grens gård och ovanför träden började aftonen rodna.

- Det enda som ska sättas in där är en schaktmaskin, den dagen gubben trillar av pinn.

Han lade in en ny snus och slog smutsen av fingrarna mot byxbenet. Från boningshuset spred sig doften av stekt strömming.

De hade skrattat båda två, men ingen av dem var roade. man kunde skratta åt Johansson, det hade man alltid kunnat. Gubben var ett levande pariserhjul och minst lika uppskattad där han drog fram. Alltid hände det saker kring honom, och oavsett om det var hans mening eller inte knotade han på med glimten i ögat. Han var själva hjärtat i allt. Även om han på sista tiden, reflekterade Holmlund, kommit att mer likna ett pulsslag i handleden. Något som rörde sig lite mer i utkanten. Oc visst, det var gott; det var som det skulle. 
Nu, däremot, låg det något oroväckande i sakens utveckling, så mycket stort klart."

Om du vill läsa hela novellen finns den till försäljning för 75 kr inkl. moms.
Novellen levereras digitalt.